Bara vanligt vatten

Vatten är inte så vanligt som man kan tro när man på bild ser den blå planeten i rymden. Vattnet på Jorden är som en liten droppe i förhållande till resten. Det finns i hav, sjöar, floder, våtmarker och glaciärer men även i luften, i växterna och i oss själva. Jordens ytvatten som täcker nästan hela klotet, speglar sig i den blå atmosfären och därför ser det annars genomskinliga, klara vattnet blått ut.

Vatten, gjort av väte- och syreatomer, rör sig i ett kretslopp sedan urminnes tider. Jordens alla liv utvecklades i vattnet, som i ett fostervatten, kanske. Musslor och valar, kräftor, tång och alger har fortfarande sina liv där. Vissa djur kan gå på vatten men de flesta simmar och dyker.

Det mesta vattnet på Jorden är salt och går inte att dricka eller vattna med. Saltet finns i berget som vittrar och flyter ut i haven. Vissa växter som exempelvis kelp och växtplankton trivs med saltet och lite salt är ett måste för oss alla. Vatten dunstar, lättar och stiger upp i himlen, blir till moln som sen snöar eller regnar ner som dricksvatten. Vips så har vi friskt sött vatten att släcka törsten med om vi samlar eller pumpar upp det. Grundvattnet kan verkligen vara uråldrigt då det sakta sipprat ner genom marken och gömt sig. Något att tänka på då vi utan att blinka sätter på kranen eller släpper ut i avloppet. Färskvatten, sötvatten, dricksvatten… så dyra droppar, för så många.
 
Is är hårt vatten men hårt vatten är också ett mått på hur mycket mineraler det innehåller. Så kallat mjukt vatten har mindre mineraler i sig och är lättare för diskmaskinen att jobba med – bättre för miljön. Iskristaller kan bilda fantastiska snöstjärnor som blir till snöflingor, snödrivor och laviner. Glaciärer är mycket is som rör sig mycket långsamt. De innehåller mer vatten än allt annat sötvatten tillsammans.
 
Vatten flyttar sig också! När månen (och solen) drar i vattnet kallas det för tidvatten. Helt utan vatten kan man inte leva men vi och växterna anpassar oss och har olika knep att samla och spara vatten och inte slösa med de dyrbara dropparna. Att skörda dimma i öknen är ett sätt.
 
Vatten flyter och forslar runt näringsämnen i växtens alla hörn och vrår och ser till att alla delar i växten får sitt. Vattnet reser växten upp från jorden mot ljuset. Vilken styrka! När växten fått nog släpper den ut vattnet genom bladen där det blir till gas, och sedan dimma och moln. Även vi och djuren andas, svettas, hostar, kissar och nyser ut vatten. Vi pustar alla omkring som små ångmaskiner i den stora helheten.
 
Det är torrt och varmt inomhus, det är liksom själva idén med bostaden, att slippa bli våt och frusen. Men luftfuktigheten är viktig för allt levande, vi vill inte torka ut. Ibland vill även växterna ha en dusch eller två, speciellt de som ursprungligen växer vilt i fuktigt klimat, som i regnskogarna. Blöt och fuktig jord kan vara förödande för vissa växter likväl som en uttorkad jord. Vassen växer i vatten och fukt och känner sig hemma med det. Men det går inte att sätta ner sin Riddarsporre i vatten och tro den ska tycka det ok. När vi odlar i krukor är alltid rådet att känna på jorden innan man vattnar och inte låta växten stå med fötterna i vatten. Var växt på sin plats och vattna lagom.